Sns.se

Historien om Astra, Pharmacia och Kabi SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – är ett fri stå­ende nätverk av beslutsfattare och opinionsbildare i privat och offentlig sektor. SNS vill genom forskning, bokutgivning och möten bidra till debatt och rationella beslut i samhällsfrågor.
När Sverige sålde Nobelprisindustrin Historien om Astra, Pharmacia och Kabi Inledning: Nobelprisindustrin som försvann 7
1994: En sagolik bransch 16
Paradigmskiftet och läkemedelsbranschen 18 Läkemedelsföretagens explosiva utveckling 25 1998: Nu ska framgångsföretagen säljas 46
(s)­dilemma med Pharmacia & Upjohn 48 1977: Ny tid och nya idéer 63
1982: Finansaffärer i kapitalbristens spår 80
Merck – USA:s »Rolls Royce« 84Inget omförhandlingsdatum 85 1985: Läkemedelsaffärernas osannolike katalysator 95
Gyllenhammar, Danielsson och Fermenta 106 1987: Nya framgångsrecept efterlyses 113
1989: Företagsledare startar offensiven 135
Förhandlingarna om Kabi och Pharmacia 138 Omvärldens intresse för Astra ökar 150 1992: När fördämningarna brast 151
1993: En vik i världens finanshav 169
1995: Jämlik partner sökes 184
1998: Svenskarna lagar efter läge 203
2010: Allt mindre kvar 233
Avslutning: Nobelprisindustrin
– det är ägandet som avgör 245
Tänk dig en bransch med ständigt ökande efterfrågan, en indu­stri vars produkter folk bara kommer att vilja ha mer och mer av. Tänk dig en bransch som sysslar med att förlänga människors liv och att förbättra deras livskvalitet.
Då är det läkemedelsbranschen du tänker på, en verksamhet som erbjuder intressanta uppgifter och, ibland, mycket stora för­ädlingsvärden.
Svenska läkemedelsföretag har varit framgångsrika, faktiskt mycket framgångsrika. Det beror bland annat på att Sverige ef­ter andra världskriget fick fart på tillväxten snabbare än andra, krigshärjade, länder. Under trettio år kunde vi utan några stör­re uppoffringar bygga ut sjukvården kraftigt och satsa betydan­de belopp på utbildning och forskning. Eftersom svenskarna var pragmatiska, beslutsvägarna korta och befolkningsunderlaget ovanligt homogent, blev Sverige relativt sin storlek framståen­de inom medicinsk forskning, vi hade en vård med gott rykte in­ternationellt, bra patientregister och underlag för kliniska pröv­ningar vilket intresserade forskare från andra länder. Dessutom fanns i Sverige ett nära samarbete mellan forskningen vid uni­versitet och högskolor och den spirande läkemedelsindustrin.
Mot slutet av 1970­talet började detta samarbete bära frukt i form av spännande produktportföljer i läkemedelsföretagen. Jag minns själv ett besök under första halvan av 1980­talet på Phar­macia i Uppsala, där VD Gunnar Wessman talade om USA­bör­ sen och företagskultur och en pojkaktig vice VD vid namn Erik Danielsson talade sig varm för nya lovande produkter. Pharma­cia hade haft en kometartad framgång som företag. Jag gjorde också då ett besök på den något mer introverta konkurrenten LKB. Jag minns också tv­program i slutet av 1970­talet med en uppseendeväckande professor som hette Bertil Åberg och som slogs för genteknik. Denne Åberg jobbade först på ett oansenligt dotterbolag till Statsföretag (som hette KabiVitrumi!) och sedan ihop med Tomas Fischer, en känd finansman. För att inte tala om hur väl jag minns de eviga diskussionerna inom den tidningsre­daktion jag arbetade på om huruvida Astra hade gjort rätt eller inte när de skrivit ett licensavtal med amerikanska Merck. Eller om Pehr G Gyllenhammar gjorde rätt som diversifierade Volvo med att köpa bland annat Pharmacia.
Och så kom 1990­talet, då Astra och dess reslige VD Håkan Mogren toppade alla ligor, Pharmacia gjorde stora affärer och lä­kemedel plötsligt var en högstatusbransch och ett viktigt bevak­ningsområde för en ekonomitidnings redaktion. Liksom biotek­niken, som under hela mitt yrkesliv funnits där, evigt lovande, ibland högt värderad på börsen, ibland lågt.
Sverige hade lyckats, tycktes det, att etablera sina läkemedel i den globala divisionen, precis som sina mobiltelefonsystem, kul­lager, hårdmetallskär, gruvborrar, lastbilar, möbler, kläder och förpackningsmaskiner. Astras magsårsmedicin Losec blev ett närmast osannolikt bevis för att vinsterna i läkemedelsindustrin under patenttiden kan bli mycket stora.
Men i mitten av 1990­talet hände något. Då slogs först Phar­ macia ihop med amerikanska Upjohn och sedan Astra med brit­tiska Zeneca. Därmed halverades i ett slag den svenska makten över läkemedelsindustrin. De flesta andra svenska bolagen i läke medelsbranschen hade nämligen vid det laget köpts upp av Pharmacia.
Till att börja med var de flesta positiva till storaffärerna. De ansåg att de var naturliga och intressanta och ledde till ökade forsk ningsresurser och riskspridning i läkemedelsbranschens chans artade verksamhet. Visserligen försvann raskt en stor del av Pharmacias verksamhet från Sverige, men vad spelade det för roll? I tomrummet uppstod ett växande, kreativt nyföretagande inom branschen med högmotiverade forskare vid rodren. Och så fanns det kvar en svensk del i AstraZeneca, ett globalt storföre­tag med alla dess resurser och kompetens. Astras huvudkontor för forskningen, det vill säga hjärtat i ett läkemedelsföretag, låg kvar i Södertälje. Under en period växte till och med företagets verksamhet i Sverige, räknat i antal anställda.
Men på 2000­talet kom en period av bakslag, för AstraZeneca och för många av de andra stora nyfusionerade, globala bolagen i branschen. Strömmen av nya läkemedel minskade, kreativiteten tycktes ha gått i stå. Aktiekurserna bromsade in och den globala finansmarknadens förkärlek för företagsfusioner började ifråga­sättas, i alla fall när det gällde en så komplex verksamhet som lä­kemedelsforskning.
Sedan dess har utsikterna mörknat ytterligare i Sverige. Den svenska verksamheten av betydelse i AstraZeneca har krympt. Och av resten av företagen finns nästan bara spillror och för­hoppningsföretag kvar. Vi har inte många fler anställda vid lä­kemedelsföretagen i Sverige i dag än för tio år sedan. Ingen ny svensk storsäljare finns på världsmarknaden, med undantag för Losecs efterföljare Nexium. När de tillfrågade i näringslivet ska nämna något hoppingivande är det oftast ett och samma projekt som dyker upp, nämligen professor Mathias Uhléns kartlägg­ning av människans proteiner.
Läkemedelsföretagen nämns sällan i några politiska tillväxt­ visioner, faktiskt ganska sällan överhuvudtaget när politikerna talar om svenskt näringsliv. De små förhoppningsföretagen före­kommer mest i börsspalterna i eviga spekulationer om eventu­ella genombrott.
Frågan är vad som har hänt? Hur kom det sig att spelet i den högsta globala divisionen blev så kortvarigt? Varför lyckades inte Sverige bita sig fast i läkemedelsbranschen? Och varför är det så tyst om »nedflyttningen«? Den nymornade debatt som trots allt finns om hur Sverige ska behålla och vidareutveckla läkemedelsföretag handlar om att öka kvaliteten på utbildning, forskning och vård. En viktig, lovvärd och framtidsinriktad diskussion förstås, men var det verkligen på grund av kvalitetsbrister som Sverige tappade sin ställning i läkemedelsbranschen? Eller är det så att det faktiskt spelade roll att den svenska mak­ ten i bolagen minskade? Och varför gjordes i så fall alla de affä­rer som ledde till att det blev fallet? Är det självklart att ägandet av ett litet lands företag ska få försvinna utomlands? Varför be­höll schweizarna makten över både Roche och Novartis, två stora framgångsrika inhemska läkemedelsföretag? Eller var det, som vulgärdebatten i branschen gärna vill göra gällande, bara för att direktörerna lockades av höga löner i utlan­det som de sålde? För ett par år sedan bestämde jag mig för att försöka få svar på frågorna. Jag valde att göra det utan finansiering för att stå fri från partsintressen. Jag satte igång att göra tidslinjer, läsa böck­er, årsredovisningar och gamla klipp, intervjua, räkna och pussla.
Jag träffade Lars­Erik Forsgårdh, som när han var VD för Ak­ tiespararna var en av få som protesterade när Astra fusionera­des, och han uppmuntrade mig litet surmulet: »Det skulle ju vara intressant, om du kan ta reda på vad det egentligen berodde på«, suckade han.
Men jag upptäckte ganska snart att det inte fanns något en­ skilt skäl, ingen liten detalj som förklarade allt om ett kompli­cerat skeende. I stället fann jag med stigande fascination ett invecklat, kaosartat förlopp där allt tycktes spela roll: familjen Wallenbergs stärkta maktbas under 1920­talet, socialdemokra­ten Ernst Wigforss socialiseringsambitioner på 1940­talet, Tage Erlanders forskningsintresse och den globala finansiella revo­lutionen liksom stora landvinningar inom medicinsk forskning och destabiliserande devalveringspolitik. Inom själva företagen fann jag ett minst lika komplicerat mönster: tuppkammar som växt (inte bara i Pharmacias Healonprojekt), kärleksaffärer, sex­ missbruk, nya strategiska läror, nya former av chefsersättningar och nya revolutionerande tekniker.
Jag upptäckte att branschen var yngre än jag föreställt mig. Jag fann att förutsättningarna för den är unika: stort beroende av myndigheter och den nationella sjukvården samtidigt som bran­schen är en av de mest globaliserbara som finns (eftersom kun­skap är flyttbar och de berömda forskarna alltid jämför sina vill­kor med sina likars i andra länder).
Jag läste professor Lars Werkös beskrivningar av sjukvården på 1930­talet och fick med isande tydlighet klart för mig vidden av de medicinska framsteg som gjorts sedan dess. Jag förstod varför min far, född 1925, hade blivit så orolig när diagnosen lunginflammation kom på tal.
Jag insåg fullt ut det dilemma som branschen alltid levt med, nämligen att det är fult att tjäna pengar på folks olycka. Trots att mediciner så uppenbart förlänger liv, förhöjer livskvalitet och sparar vårdpengar, så förknippas branschen många gånger med läkemedelsbiverkningar, vrålsäljande konsulenter och korrum­perade läkare på lyxiga konferenser.
»Företagens namn nämns aldrig när en ny medicin väcker posi­ tiv uppmärksamhet«, säger Anders Ekblom, en av AstraZenecas två forskningschefer. »Det är alltid bara grundforskarnas namn som nämns.« Kanske beror misstron till läkemedelsbranschen på att relatio­ nen mellan leverantör och kund är så speciell. När vi är sjuka är vi i händerna på läkarna och tar oftast tacksamt emot den vård och de mediciner som bjuds. Och då finns det förstås alltid en risk, att läkemedelsföretagen skor sig på vår maktlöshet. Flera av mina bekanta som är läkare bidrog, när de hörde vad jag skrev om, med böcker som »Selling Sickness« och »The Truth About the Drug Companies – How They Decieve Us and What to Do About It«.
En god vän berättade historierna som florerar: hur säljarna och läkarna brukade ses på parkeringar för att diskret flytta över mu­torna från konsulenternas till läkarnas bakluckor. »Fast det var förr«, underströk hon. »Nu har det stramats upp.« Läkarna är i sin tur oftast beroende av offentlig finansiering och därmed av politiker som kan frestas att ta populistiska hän­syn.
Politikerna och myndigheterna har inte heller någon lätt sits, när de beslutar om vilka läkemedel som ska subventioneras. För­re Astrachefen Håkan Mogren tar Viagra som exempel. Viagra subventioneras inte eftersom det är ett potensmedel. Viagra hjäl per dock inte bara mot potensproblem utan även mot vissa hjärt problem, en åkomma som brukar åtgärdas med allmänna medel. Men i och med det första förbudet (att inte subventio­nera potensmedel) så går det inte att subventionera Viagra som hjärt medicin heller.
Claes Wilhelmsson, tidigare forskningschef på AstraZeneca, oroar sig för de höga kostnaderna för de nya specialinriktade me­diciner som nu kommer fram med hjälp av bland annat biotek­nik. »Det kommer att bli för dyrt att ge specialmediciner till små grupper under lång tid«, säger han. »Det kommer att bli ett pro­blem.« Men det finns fler dilemman än så. Ett är forskningens chans­ artade natur och svårigheten att finansiera detta risktagande, särskilt när den tekniska utvecklingen innebär att både kostna­derna och möjligheterna ökar nästan exponentiellt. Ett nytt lä­kemedel tar mellan tio och tjugo år att ta fram och forskningen kostar enorma belopp. Och sedan kan myndigheterna med ett enda penndrag stoppa projektet. Det kan ske till och med långt efter det att läkemedlet är lanserat, så som skedde när den mäk­tiga amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA kom fram till att smärtstillaren Vioxx kunde leda till hjärtproblem.
En annan besvärlig avvägning är i vilka former forskning blir mest framgångsrik. Är det i den lilla självständiga gruppen som inte behöver anpassa sig till någon byråkrati? Eller är det i det stora globala nätverket med alla dess resurser? Hur sker avväg­ningen mellan specialisering, tekniska möjligheter och profes­sionalisering å ena sidan och helhetsperspektiv å den andra? Jag åker till Göteborg och träffar Nobelpristagaren Arvid Carlsson.
»I dag är det för många ingenjörer, ekonomer och administra­ törer i branschen«, säger han. »Det leder till absurda förenkling­ar. Och så provar man inte på levande varelser. Då stämmer inte resultaten sedan.« Jag upptäcker att läkemedelsindustrin är den bransch där Sve­ rige främst tycks ha slagit mynt av sin Nobelpristagarkompetens. Bakom de svenska läkemedelsföretagen finns minst fyra Nobel­pris till svenskar, varav tre inom kemi. Läkemedelsindustrin är en riktig Nobelprisindustri, helt enkelt.
Jag lär mig skillnaden mellan små molekyler och stora mole­ kyler, det vill säga, förenklat, mellan kemiskt framställda mole­kyler och naturligt förekommande i biologiska organismer. De stora drakarna i läkemedelsbranschen har vuxit fram genom att sälja kemiskt framställda läkemedel, exempelvis Losec. Biotek­nikbranschen består mest av mindre bolag. De har separerat el­ler odlat fram naturliga preparat och senare, med hjälp av gen­teknik, massproducerat dem. Dessa är inte lika lätta att paten­tera men heller inte lika lätta att kopiera och de ger dessutom of­tast färre biverkningar. Det är dessa preparat som benämns sto­ra molekyler. Tillväxthormonet Genotropin är ett sådant, liksom Gardasil, vaccin mot livmoderhalscancer. Lite grovt kan man skilja mellan massproducerade piller och ömtåligare substanser som måste injiceras i blodet.
Numera är de två metoderna för att framställa läkemedel på väg att flyta ihop. De stora bolagen betalar fantasibelopp för bio­teknikbolagen. Jag undrar: Varför köpte inte de svenska bolagen bioteknikbolag på 1990­talet, när de var billiga, i stället för att fusionera sig bort från Sverige? Att ägarstyra så komplexa verksamheter som läkemedelsföre­ tag måste innebära väldiga svårigheter: stora investeringar som innebär hög risk under lång tid; stort beroende av duktiga fors­kare som tillhör en ovanligt mobil yrkeskår samt stort beroende av politiker och myndighetsbeslut. Lägg till detta ytterligare ett villkor för branschen: den mänskliga kroppen i vilken en molekyl ger tusen reaktioner per minut. Det finns inga Excelark i världen som kan rymma alla dessa data. Kanske är det därför som den moderna finansmarknaden med sina datoriserade modeller har så svårt att hantera läkemedelsbranschen? Men än mer kaotisk framstår historien om utförsäljningen av den svenska läkemedelsindustrin, när man till alla dessa kom­plexa förutsättningar lägger personligheterna på företagen och deras relationer.
»I den här branschen spelar personliga relationer en ovanligt stor roll«, säger Hugo Thelin som haft varierande chefsbefattning­ar under sina fyra decennier på olika läkemedelsföretag.
Jag blir under arbetets gång alltmer böjd att hålla med honom.
Jag träffar ett myller av människor, forskare förstås, direktörer, entreprenörer, ägare, fondförvaltare, riskkapitalister, analytiker och många andra yrkeskategorier. Ofta sitter jag i receptionen på Astras vackra förutvarande huvudkontor i Södertälje i väntan på intervjuer.
Alla verkar känna varandra i branschen. Amerikanen Fred Has­ san, som var chef för Pharmacia när bolaget såldes till bransch­jätten Pfizer, dyker medan jag skriver upp i nya internationella strukturaffärer. Och familjen Wallenbergs maktbolag Investor har börjat om som läkemedelskapitalist genom att köpa in sig i Biovitrum, en av spillrorna efter Pharmacia, som leds av en före detta höjdare på Astra.
Men det som är uppseendeväckande är inte att alla känner alla utan framförallt vilka djupa konflikter som finns mellan flera av de inblandade personerna och hur olika de tolkar branschens möjligheter. Och hur svårt det faktiskt är för en utomstående att avgöra vem som har rätt eller fel.
Kanske beror även det på att forskningen tar så lång tid och att resultaten är så osäkra. Det går alltid att spåra framgångarna långt tillbaka i tiden till andras insatser, likaväl som det går att tillskriva dem sin egen skicklighet. Och kanske är det också för att riskerna i den här branschen är så stora och så svårbedömda, som till synes obetydliga händelser måste tas med i beskrivning­en av händelseförloppet, exempelvis försäljningen av en penicil­ linfabrik till en tjeckisk/sudanesisk entreprenör från Egypten, en kärlekshistoria och en manschauvinistisk subkultur. Histori­en om läkemedelsföretagen i Sverige vecklar ut sig allt eftersom och framstår snart som lika fantastisk som branschen i övrigt.
Stockholms Bryggerier inrättar centrallaboratorium, grunden för Kabi Statsminister Hjalmar Branting vill skapa statligt läkemedels­monopol Vin & Sprit räddar Astra från likvidation Pharmacia blir dotterbolag till Apotekarnas Droghandel, som majoritetsägs av familjerna Malmsten och Bergvall Konsortium med grosshandlare Erik Kistner, Jacob Wallen­berg m.fl. köper Astra Hans von Euler­Chelpin Nobelpriset i kemi 1930-talet Astra börjar diversifiera pga socialiseringshot
Förbud för banker äga företag, ägande flyttas till invest ment­bolag som familjen Wallenbergs Investor Skatter som gynnar etablerade ägare och befintliga företag Andra världskriget bidrar till hårda valuta­ och kredit­regleringar Pharmacia lanserar blivande storprodukten Salazopyrin (tarm sjukdomar och ledgångsreumatism) Pharmacia börjar samarbeta med Uppsala universitet Socialdemokratiska motioner om socialisering av läke medels­industrin 1940-talet Slutet. Astra vill samarbeta med Pharmacia
Skatter på ägande, bland annat på förmögenhet, arv och gåvor, svensk ägar­ och finansmarknad rejält insnörd Pharmacia lanserar Macrodex, blodplasmaersättning Astra får sitt internationella genombrott med Xylocain samt köper Draco Astra anställer Ivan Östholm till Hässle Hässle flyttar till Göteborg och börjar samarbeta med Göte­borgs universitet Kabi inleder framställning av koagulationsfaktorn fibronogen och senare faktor VIII ATP innebär att svenskt sparande slussas till offentlig sektor Astra drar tillbaka lugnande licensmedlet Neurosedyn sedan det visat sig orsaka fostermissbildningar 1960-talet Forskningskris på Astra men samtidigt utvecklas ban bryt­
ande samarbete med Arvid Carlsson m fl forskare Apotekarnas Droghandel byter namn till Fortia, mb till Pharmacia Astra påbörjar arbetet med magsårsmedlet Losec Astras Hässle får fram hjärtmedicinen Seloken, blivande storsäljare Pharmacia lanserar diagnostiskt test för allergi Bertil Åberg, som får nyckelroll, börjar på Kabi Staten köper Kabi som senare slås ihop med Vitrum Kabi lanserar tillväxthormonet Crescormon efter samarbete med professorerna Rolf Luft och Paul Roos 1970-talet Astra nära likviditetskris
1970-talet Astra och Kabi samarbetar om penicillin, Fermenta bildas för
Gösta Virding VD för Fortia. Han renodlar och börjar tala om bio teknik Oljekris och djup lågkonjunktur i världen Borttagandet av den hårda regleringen av kreditmarknaden börjar med tillåtelse för företag och kommuner att låna utomlands Vänsterfalangen inom socialdemokraterna motionerar om socialisering av läkemedelsindustrin Sten Gustafsson styrelseordförande för Astra Genentech bildas i USA, blivande storföretag inom bioteknik Lovande utsikter för både KabiVitrums och Pharmacias bio­teknik och Astras forskningsportfölj men ont om pengar i Sverige p.g.a. skatter och regleringar. Bolagen är små och nor­dis ka med omsättningar på mellan en halv och två miljarder kronor Ulf Widengren VD för Astra. Han koncentrerar verksamheten till läkemedel och satsar på internationalisering Herbert Boyer m.fl. lyckas föra in en DNA­sekvens från människa i en bakterie, avgörande för genteknisk produktion av biotekniska läkemedel Kabi och Genentech skriver avtal om att utveckla genteknisk produktion av tillväxthormon 1970-talet Slutet, nya diskussioner om samgående mellan Astra och
1970-talet Slutet, hätsk debatt om genteknik
Pharmacias Healon börjar användas vid ögonoperationer Refaat El­Sayed köper Fermenta från Astra Fortia gör, som första svenska bolag, nyemission i USA Borgerlig regering devalverar med 10 procent, valutavinster i läkemedelsbolagen. Börsen vaknar Astra skriver samarbetsavtal med amerikanska Merck för att finansiera expansion i USA Socialdemokratisk regering devalverar med 16 procent, valuta vinster i läkemedelsbolagen. Avregleringarna av svensk finans marknad fortsätter, sammanfaller med finansiell revo­lution i världen och successivt ökad roll för stora fonder Pharmacia (nu har Fortia bytt namn) gör ytterligare en USA­emission Astra drar tillbaka Zelmid, medel mot depression, stort bakslag Sonessons, som kontrolleras av Volvo, köper Leo Sören Gyll VD för Statsföretag som börjat banta och byter namn till Procordia Astra drabbas av cancerlarm för Losec och Pulmicort. Bidrar till att Merck tackar nej till att i framtiden sälja Pulmicort i USA Allemansfonder införs vilket sätter ytterligare fart på börsen Tak för bankernas utlåning tas bort, ytterligare led i revolutio ne rande avreglering av svensk kreditmarknad, bidrar tillsammans med inflation och valutareglering till låne­fest och spekulation i Sverige Astra börjar forska om ny trombinhämmare, det som ska bli Exanta Kabi drar tillbaka Crescormon. Djup kris. Bakslaget skyndar på utvecklandet av gentekniskt tillväxthormon. Ett första sådant får godkänt detta år Erik Danielsson VD Pharmacia, Gunnar Wessman styrelse­ord förande LO­ordförande Stig Malm myntar uttrycket finansvalpar Ägarfamiljerna Lundberg och Malmsten säljer huvuddelen av sina aktier i Pharmacia till Volvo vars ordförande Pehr Gyllenhammar är intresserad av strukturaffärer i läkemedel för att väga av bil konjunkturen Gunnar Wessman lämnar Pharmacia efter konflikt med Erik Danielsson, Gunnar Hambraeus ny ordförande Refaat El­Sayed på Fermenta för intensiva förhandlingar om strukturaffärer med bland andra Sören Gyll på Statsföretag, Erik Danielsson på Pharmacia och Pehr Gyllenhammar på Volvo Refaat El­Sayed visar sig ha ljugit om pengar, doktorsexamen mm, avtalet med Volvo faller, stor skandal Erik Danielsson på Pharmacia har problem med sämre valuta­situation och resultat. Han köper företag för fem miljarder kronor, bl a separationsbolaget LKB och Leo/Ferrosan Astras Ulf Widengren diskuterar samgående med Pharmacia Många stora fusioner, nu talar man om fusionsvalpar Genotropin, identiskt med humant tillväxthormon, lanseras, KabiVitrum går allt bättre och Procordia bestämmer sig för att satsa på expansion och internationalisering inom traditionell läkemedelsverksamhet. Procordia börs­introduceras Håkan Mogren satsar på expansion. Missnöjd med Merckavtalet Astra lanserar Losec samt registrerar blodtryckssänkaren Plendil Astra Pulmicort börjar säljas med inhalatorn Turbohaler Återstående valutareglering tas bort, historisk öppning av sluten svensk kapitalmarknad, svenskarnas spekulerande kulminerar utomlands Astra omsätter 7 mrd kr, Kabi och Pharmacia 4 mrd var Sören Gyll och Pehr Gyllenhammar beslutar slå ihop Procordias och Volvos läkemedels­ respektive livsmedels­rörelser. Livsmedlen ska finansiera läkemedelsforskningen, är det tänkt. Kabi ,som gått bra, får makten i läkemedels­verksamheten som får namnet Kabi Pharmacia. Staten (social demokraterna) vägrar släppa majoriteten till Volvo men Pehr Gyllenhammar blir ordförande Volvo, som liksom Pharmacia drabbats av sämre valuta för hål­lan den, gör upp om allians med franska Renault Huvudkonkurrenten Glaxo smutskastar Losec men när det visar sig att kritiken bygger på en lögn får Losec sitt stora för­sälj nings genombrott Kuwaitkrig och internationell lågkonjunktur. Bank­ och finanskris i Sverige Borgerlig regering med näringsminister Per Westerberg som vill privatisera statligt ägande Astra står pga Losec och strålande kursutveckling för nästan en tredjedel av Investors porfölj Procordia lägger bud på Volvo, en manöver för att förbättra Volvos position inför fortsatta affärer med Renault men den borgerliga regeringen, som vill privatisera, säger nej. Gyll ny VD för Volvo, Ekberg för Procordia, som ska privatiseras Astras Losec säljer för mer än en miljard dollar, en block buster »Megamergers«, bl a mellan läkemedelsföretag, har kommit igång Djup kris i Sverige. Privatiseringen av Procordia skjuts upp. Borgerlig regering släpper kronan fri, den rasar sedan med 25 procent, jättevinster i läkemedelsföretagen. Utländska placerare och investmentbanker sätter tänderna i svenska företag. Svagt ägande och bra och billiga företag. Fonder har fått makten på världens börser, de predikar aktieägarvärde 1991–1994 Lars Bildman bygger upp säljkår i Astras egna USA­bolag för
Astra drar tillbaka nyligen lanserade Roxiam mot schizofreni Procordia köper Farmitalia Carlo Erba till Kabi Pharmacia som byter namn till Pharmacia Alla aktier i svenska bolag blir fria att köpa för utlänningar Astra står för 40 procent av Investors portfölj pga framgångarna med Losec Bo Berggren styrelseordförande för Astra Merck når avtalad försäljningsnivå för Losec och får därmed rätt att bilda hälftenägt bolag med Astra i USA och första tjing på Astras produkter i USA i all framtid. Bara det som Merck tackar nej till säljs av Astras egna USA­bolag Staten och Volvo gör upp, Volvo tar hand om livsmedlen och staten blir huvudägare i Pharmacia där Ekberg åter blir VD. Renault har fått övertaget och Volvos ledning med Gyll i spetsen stegrar sig inför fördjupat ägarsamarbete och får stöd av stora fondförvaltare. Gyllenhammar tvingas avgå. Volvo ska renodlas och posten i Pharmacia säljas om några år Astra omsätter 22 mrd kr och Pharmacia 24 mrd Pharmacia framstår som ägarlöst. Ledningen börjar se sig om efter huvudägare, t.ex. en fusionspartner Pharmacia privatiseras, staten behåller 14 procent Placerarna, särskilt utländska, börjar undra vad som ska hålla uppe Astras tillväxt när Losecförsäljningen avtar, lanseringen av Pulmicort Turbohaler i USA försenad Astraledningen får första signal om sexskandal i USA­bolaget Pharmacia går ihop med amerikanska Upjohn. John Zabriskie VD, Jan Ekberg ordförande. Huvudkontor i London, chefsjobben delas lika. Staten har sju procent Astras Losec världens mest sålda läkemedel men nu saktar till växt takten in Astras sexskandal i USA nystas upp, Lars Bildman m fl får sparken Astras Håkan Mogren och Zenecas VD David Barnes börjar diskutera samgående Fred Hassan VD för Pharmacia & Upjohn sedan John Zabri­skie misslyckats. Hassan amerikaniserar snabbt före taget som har allvarliga lönsamhetsproblem Astras Pulmicort Turbohlar får äntligen godkänt i USA Astra inleder brett kliniskt prövningprogram av det som ska bli Nexium, Losecs efterföljare Percy Barnevik ny styrelseordförande för Astras huvudägare Investor, hårdsatsar på aktieägarvärde vintern. Mediadrev mot Håkan Mogren kulminerar Fusioner hett på världens börser, särskilt inom läkemedel Fred Hassans väldiga lön första året kommer ut i svenska medier och finansminister Erik Åsbrink säger att staten ska sälja. Hassans storsatsning ger resultat och bolaget går allt bättre. Tre produkter med svenskt ursprung blir storsäljare; Xalatan mot grön starr, Detrusitol mot inkontinens samt Genotropin, tillväxthormon Midsommar. Nya villkor för samarbetet mellan Astra och Merck December: Astra offentliggör fusion med Zeneca Januari: Svenska staten säljer sin sista ägarpost i P&U April: Astra fusionerar med Zeneca efter stor informationskampanj. Fonderna positiva, bara Aktiespararna säger nej. Investors ägarandel 5 procent. Chefsposterna delas lika, huvudkontor i London, forskningskontor i Sverige Pharmacia & Upjohn säljs till amerikanska storbolaget Pfizer AstraZeneca drar ned sin forskning i Sverige. Bara en svensk i ledningen och en i styrelsen. Investors ägarandel 3,6 procent.

101012 slutkorr Nobelindustrin_inlaga 10

Source: http://www.sns.se/sites/default/files/provlas_nobelprisindustrin.pdf