Female athlete triad

Female athlete triad: konsekvenser av energibrist hos idrottande kvinnor Female athlete triad: consequences of energi deficiency for exercising women Thobias Ekhamre, Josefin Hedman, Karin Larsen Elektiv, 3 hp inom Fysiologi A, 30 hp vid Karolinska Institutet ht 2008 Inledning
Runt om i världen ses talanger i olika idrotter gå förlorade på grund av skador. Det kan räcka med ett felsteg, både bokstavligt och bildligt, för att en skada i form av exempelvis en stressfraktur skall uppkomma, och på så sätt ödelägga något som hade kunnat bli en lovande karriär. Genom ökad kunskap skulle dels skador av denna typ samt de negativa aspekterna av fysiken hos aktiva kunna förebyggas. Friidrotten präglas i stor grad av skador och karriärer som läggs på hyllorna, varför det kan anses vara av vikt att öka kunskapen inom detta område. Därför har man nu (i Sverige) börjat forska på detta. Arbetet består av en kartläggning av skadeförekomst samt verkan för ökad kunskap inom riskfaktorer i syfte att öka den kunskap de aktiva skulle behöva för att optimera sin fysik såväl som prestation. Litteratur har beskrivit att det finns ett visst samband mellan ett negativt energiintag, amenorré samt osteoporos. Studier av dessa komponenter har gjorts där fokus främst lagts på aktiva kvinnor inom elitidrotten. Komponenterna benämns tillsammans som ”the female athlete triad” och syftar till att påvisa ett samband i ett cykliskt förlopp där varje enskild faktor kommer att resultera i en påverkan av de övriga faktorerna. I detta arbete ska vi skriva om female athlete triad och fokusera på sambandet mellan bristande näringsintag och hur det påverkar bentätheten samt vilka konsekvenser det kan få. Syftet med arbetet är att belysa orsakssammanhangen mellan de olika komponenterna i female athlete triad, och se vilka långsiktiga konsekvenser de kan ge för atleten. Sammanfattning
Det här arbetet handlar om Female athlete triad, vilket är ett tillstånd som innebär att kvinnliga atleter får energibrist, amenorré samt minskad bentäthet. Det är främst atleter inom uthållighetsidrotter så som långdistanslöpning, samt bedömningssporter så som balett och gymnastik, som drabbas av detta tillstånd. Anledningen till att atleterna ofta har näringsbrist är att eftersom en låg vikt är önskvärd inom dessa idrotter så försöker atleterna gå ner i vikt eller bibehålla en låg vikt genom att äta fel eller för lite. Dessa atleter kan få amenorré pga. hård fysisk stress så som kraftig bantning, undervikt samt överträning. Även psykisk stress kan ge amenorré. Näringsbrist och amenorré ger tillsammans en förhöjd risk för att atleten ska få minskad bentäthet. Näringsbrist kan påverka genom att atleten får brist på näringsämnen som t.ex. kalcium som spelar en viktig roll för benens hållfasthet. Näringsbrist bidrar även till amenorré genom att kroppen bortprioriterar sin fortplantning vid näringsbrist och då detta sker minskar bl.a. mängden östrogen i kroppen. Östrogen medverkar till mineralisering av benstommen, så brist på östrogen kan leda till minskad bentäthet. Både näringsbrist och amenorré bidrar till att nivåerna av flera hormoner, utöver östrogen, förändras i kroppen, vilket leder till en rad förändringar av bl.a. metabolismen och benbildningen. Vid belastning av skelettet, t.ex. vid löpning, uppstår mikrofrakturer. Om nedbrytningen är större än återuppbyggnaden, vilket är fallet om man har låg bentäthet och skelettet utsätts för upprepad monoton belastning, så bildas stressfrakturer. En annan del av vad som kan ske vid energiunderskott som bör beaktas är att ett kroniskt underskott av kalorier och vätska kan leda till konsekvenser för det kardiovaskulära systemet. Detta kan ha stora konsekvenser eftersom elitidrottare behöver optimera sin syreupptagningsförmåga. Exempel på vad som kan ske vid rubbningar i detta system är sinusbradykardi och hypotension. Bakgrund
Benceller
Benvävnadens celler utgör endast några procent av dess volym men är dock avgörande för dess funktion. För att bibehålla benmassan, samt för att dess funktion skall upprätthållas, är det av vikt att det ständigt sker en nybildning av vävnaden, vilket sker genom samverkan av olika sorters benceller. Ett antal olika benceller återfinns; Osteoblasterna kan beskrivas som de benuppbyggande cellerna och är av störst vikt för själva benmetabolismen. Detta bland annat på grund av att de styr osteoklasterna, de bennedbrytande cellerna. Osteoblasterna verkar genom cellulära receptorer för hormoner som PHT calcitriol och östrogener. Vid aktivering bildar osteoblasterna funktionella enheter vilka till största del är benägna närmast benet. Osteblaster producerar en icke förkalkad massa vilket tillslut resulterar i att omsluta osteoblasterna själva. Vid tillräckliga fysiologiska resurser av kalcium och fosfat kommer en miniralutfällning att ske. Genom att nytt matrix bildas, vilket successivt mineraliseras, kommer det resultera i att osteoblasterna slutligen begraver sig själva i benvävnaden; osteoblasten blir en osteocyt [1]. Benomsättning
Benomsättningen inkluderar tre olika faser; tillväxt, modellering samt remodellering. Själva tillväxten av vävnaden styrs främst genetiskt men påverkas även av faktorer som nutrition och belastning[1]till exempel som ovan nämnt så kommer en bristfällig tillgång på kalcium och fosfor skapa problem med själva mineraliseringen av benet. Modelleringen benämns som den fas i benomsättningen som svarar för utformningen av själva benet, vilket bland annat kan påverkas av belastande faktorer. Faktorer som en kontinuerlig monoton överbelastning eller felbelastning, där en oproportionerlig belastning av benmassan kan ge upphov till bristfällig modullering. Den slutliga fasen, remodullering, är en fortlöpande underhållnig av benvävnaden, som i sin tur är beroende av normal belastning[1]. Ben är en levande vävnad som adapterar efter belastning, vilket är ett resultat av att en nybildning av ben vid ökad belastning kommer att ske, samt en reabsorption av benhinnan vid bristfällig belastning. Stressfrakturer kan även beskrivas som ett utmattnigsbrott vilket är ett resultat av allt för många cykler per tidsenhet för att cellerna i benet skall hinna ta hand om de mikrofrakturer som normalt uppstår vid belastning. Vid en mer omfattande nedbrytning i jämförelse med nybildning kommer det således bildas nya mikrofrakturer innan de gamla läkt, vilka ånyo kommer att stimulera remoduleringen av benhinnan. Dessa mikrofrakturer är vanligast förekommande subperiostalt då belastningen här oftast är som störst, och kan med tiden resultera i en genomgående fraktur. Under normala förhållanden skall benhinnan vara motståndig denna påfrestning, vilket innefattar repetitiva rörelsemönster så som exempelvis löpning. Vid långvarig monoton belastning överskrider dock belastningen benets förmåga till nybildning och den nedbrytande processen blir övervägande[1]. Östrogenets inverkan
Östrogener samt även androgener har betydelse för tillväxt och modullering av skelettet på så sätt att de bland annat bidrar till mineraliseringen av benstommen och således även vid förhindrandet av osteoporos, genom verkar via receptorer belägna på osteoblasterna. Möjligen är det även så att indirekta mekanismer är av betydelse såsom ökning av den fysiska träningsgraden[1]. Östrogen och progesteron är kvinnliga könshormoner vars främsta uppgift är att koordinera aktiviteten i bröstens körtelvävnad samt i kvinnliga genitalia. Östrogen bildas främst i ovarierna samt även från androstendion genom konvertering i lever, fettväv samt andra perifera organ[2]. Östrogen har en lätt anabol effekt som ovan nämnts och vid exempelvis amenorré då det normala östrogenpåslaget uteblir kommer således ett bortfall av dess effekter även att ske, så som en demineralisering av benstommen och således öka risk för fraktur. Felbelastning
Benets geometriska struktur och dess motstånd mot böj- och vridkrafter har betydelse för dess förmåga att klara av repetitiva belastningar således som dess omgivande muskulatur spelar en viktig roll för benets hållfastighet. Exempelvis så kan muskeltrötthet ge upphov till en förändring i rörelsemönstret och således en omfördelning av belastning, det uppstår en abnorm belastningssituation vilket på sikt kan resultera i en förvärring av den repetitiva belastningen[1]. Effekter av felträning
Stressfrakturer är mest förekommande hos kvinnor, vilket bland annat kan vara ett resultat av
en mindre ursprunglig benmassa. I 95 % av fallen är det de nedre extremiteterna som drabbas
och då främst hos personer som är utövare inom långdistanslöpning, balett samt inom
militären[1]. Hårt tränande idrottsflickor riskerar även att drabbas av sekundär amenorré, då
den fysiska stress som kraftig bantning, undervikt och överträning blir bidragande
komponenter till en negativ balans som gör att mensen uteblir. Vanliga orsaker till amenorré
har även påvisats kunna vara psykisk stress[3].
Nutrition
Vid näringsbrist är risken för brist på spårämnen och mineraler förhöjd och således även för kalcium vilket på sikt, som ovan nämnt, kan ge upphov till osteoporos. 99% av kroppens kalcium finns i skelettet och är således även den reserv som kommer till hand vid minskat intag, exempelvis genom föda, av kalcium. Således kan osteoporos föregås av ett minskat näringsintag. Andra faktorer som kan ha påverkan på kroppens kalciumbalans är exempelvis ett ökat proteinintag vilket kommer att resultera i en förhöjd utsöndring av kalcium via njurarna. Ett högt fosfatintag kan även de resultera i störningar av kalciumbalansen då det sekundärt resulterar i en hyperparathyreoidism, vilket dock endast ses ha betydelse under extrema dietförhållanden[1]. Generellt vid intag av föda ses ett ökat insulinpåslag samt en sänkning eller ett normalvärde av katekolaminnivåer. Under dessa omständigheter är vanligtvis lipoproteinlipasaktiviteten i fettväven hög samtidigt som den i hjärta och muskulatur är låg. Parallellt med detta genom insulinets antilipolytiska effekt kommer mobiliseringen av fettsyror att sänkas. Resultatet av detta blir en kanalisering mot upplagring i fettväven, hjärta och leverns energibehov ombesörjes dock genom kolhydratabsorptionen varför ett intag av kolhydrater är av vikt. En konstant näringsbrist kommer resultera i att kroppen ställer in sig på svält. När detta sker, eller om kroppen är utsatt för stress kommer ett annorlunda fysiologiskt förlopp att ses; ett lågt insulinpåslag i kombination med ökade katekolaminnivåer. Detta kommer att resultera i att lipidflödet mobiliseras till de arbetande organen, framförallt hjärta och muskulatur. Lipoproteinlipasaktiviteten sjunker i fettväven samtidigt som enzymaktiviteten i muskulatur och hjärta ökar. Simultant med detta frisätts fettsyror från fettväven vilket resulterar i att ytterligare energi når de arbetande organen. Om kroppen, under en längre tid, utsätts för svält eller stress kan de resultera i att inflödet av fria fettsyror till levern blir över leverns kapacitans. Då levern syntetiserar triglyceriderna kommer överskottet av fettsyror att omvandlas till ketonkroppar. Dessa kan sedan, efter återinsöndring till plasma, användas till energi i de arbetande musklerna, således utgör de ännu ett prioriterat substrat för metabolismen i hjärta och muskulatur[2]. Under normala omständigheter med ett näringsintag som täcker det fysiologiska behovet dvs. att energiintag och energiutgifter är i balans, kommer kroppskonstitutionen att hållas konstant. Detta råder dock ej vid ett undermåligt energiintag då kroppen är tvungen att erhålla energi till de aktiva organen från egna energidepåer. Detta kommer resultera i en förändring i kroppskonstitutionen genom att fettdepåerna kommer minska vid den ökade mobiliseringen av fettsyror till de prioriterade organen. Vid brist på energidepåer i form av fett kommer frisättnigen av proteiner öka och således sker en minskning av kroppens proteindepåer dvs. muskulaturen. Resultat
Risken för stressfrakturer är större för kvinnor än för män [4], risken för stressfraktur är även särskilt förhöjd vid vissa sporter, och det är framförallt sporter där låg kroppsvikt är önskvärt, så som långdistanslöpning, samt sporter där man bedömer utseendet, så som dans och konståkning [5]. Anledningen till att det är större risk vid de sporterna är att de atleter som utöver de sporterna ofta försöker gå ner i vikt eller bibehålla en redan låg vikt och de får då ofta ett energiunderskott som gör att de får amenorré och ökad nedbrytning av ben och minskad återuppbyggnad av ben [6]. Man har visat att lågt BMI (body mass index), oregelbunden mens och lågt BMD (bone mass density) ökar risken för kvinnor att få stressfrakturer [4]. Risken för stressfrakturer ökar även vid psykisk eller fysisk stress, man har t ex sett att ju längre en kvinna springer per vecka, desto större är risken att personen i fråga drabbas av stressfraktur [7]. Något som tyder på att energibrist kan orsaka benskörhet även vid normal menstruation är att vid mätningar kunnat se minskad bentäthet hos personer som har energibrist men inte amenorré [5]. T ex vid en studie som gjorts så har man observerat att bland motionerade kvinnor med regelbunden mens som hade energibrist, så hade 26 % minskad bentäthet [6]. På människor har det setts att en 10 % viktnedgång resulterar i 1 % till 2 % minskning av BMD [6]. Det har även setts att kvinnliga långdistanslöpare har störst risk för mineralbrist, t ex järn och kalcium, samt att det är större risk för långdistanslöpare än för gymnaster att drabbas av låg bentäthet [7]. Orsaker till sekundär amenorré
Då atleten försöker gå ner i vikt blir det ofta en negativ energibalans, dvs. personen gör av med mer energi än den får i sig. Då personen under en längre tid har ett energiunderskott prioriteras fortplantningen bort, och istället prioriteras funktioner som krävs för att personen ska kunna hålla sig vid liv. Då fortplantningen prioriteras bort sjunker nivåerna av könshormon, t ex östrogen, men även nivåerna av LH (luteiniserande hormon) kan förändras [6]. Det har även visats att många nivåer av metabola hormoner har påverkats vid alla nivåer av energibrist, båda milda och mer allvarliga, vilket kan medverka till att benformationen minskar, det är t ex nivåerna av hormonerna IGF-1 och Leptin som minskar [6]. IGF-1 (Isulin-like growth factor 1) spelar en stor roll för att barn ska växa och fortsätter ha anabola effekter hos vuxna. Leptin utsöndras till blodet från fettvävnad och hämmar aptit och hunger samt stimulerar bla TSH (thyroideastimulerande hormon). Det finns olika orsaker till amenorré. Vid energibrist prioriterar kroppen livsuppehållande funktioner och fortplantningen bortprioriteras, då den bortproriteras så minskar mängden könshormoner, bl.a. så fås östrogenbrist och mängden LH förändras, samtidigt som mängden könshormon minskar så har äggstockarnas och hypofysens känslighet inte förändrats, detta sammantaget kan ge upphov till irreguljär menstruation eller amenorré [6]. Studier har gjorts på motionerande apor som hade amenorré, då mängden mat ökades samtidigt med att mängden motion vara densamma så upphörde amenorré för majoriteten av aporna [6]. Det är inte endast dessa förändringar som kan göra att mensen uteblir. Om atleten har stor psykisk eller fysisk stress, så kan mensen utebli av dessa anledningar [5]. Mensstörningens inverkan på bentätheten
Mensstörningar hos atleter kräver utredning då de kan indikera förtidig benförlust eller att atleten i fråga inte når upp till den bentäthet som hade varit möjlig om inte mensstörningarna hade kommit [6]. Mensstörningarna beror ofta på att mängden könshormon är låga, bl.a. östrogen. Östrogen förhindrar kalcium resorption, och på så vis är andelen kalcium i benen större om det finns normala mängder östrogen [5]. Amenorré definieras på olika sätt, men ett sätt att definiera det har varit att en kvinna som tidigare menstruerat inte fått mens på tre månader. Det är av vikt att en definition av amenorré återfinns så det kan sätta in en utredning och eventuella åtgärder tidigt om amenorré förekommer, då det sker störst förlust i benmassa den första tiden under amenorré [6]. Benmassan fortsätter att minska under hela tiden man har amenorré [5]. Personer med amenorré uppnår ofta inte maximal bentäthet, detta ger ökad risk för stressfrakturer och frakturer på höft och ryggrad, det ger även ökad risk för att få frakturer och osteoporos efter klimakteriet [6]. Det bör även noteras att inte endast amenorré ger effekter på bentätheten, utan det har även setts att personer med irreguljär mens har lägre bentäthet än normalt, och av den anledningen bör dessa personer också undersökas [6]. Hos atleter är det vanligare att de har en liten minskning i bentäthet (mellan 1 och 2,5 standardavvikelser under värdet för unga vuxna) än att de har fullt utvecklad osteoporos (mer än 2,5 standardavvikelser under värdet för unga vuxna) [6]. Ca 50 % av kvinnliga löpare hade en liten minskning i bentäthet, medan endast 10 % hade osteoporos [5]. Även om amenorré upphör och individen återfår normal mens, betyder inte det att normal bentäthet återfås, även om viss förbättring sker. Detta beror troligtvis på att det krävs lång tid för att östrogennivåerna ska återgå till normala värden så att nedbrytningen av benen ska minska och uppbyggnaden ska öka, andra metabola hormoner återfår dock sina normalvärden snabbare än österogen [6]. Påverkade hormoner
Det har även setts att nivåerna av både PYY (peptid YY) och Grelin är förhöjda hos idrottande kvinnor med amenorré [8]. PYY minskar tarmrörelserna och ökar absorptionen av vatten och elektrolyter i colon, det kan även minska aptiten hos människor. Grelin stimulerar sekretion av GH (growth hormone) samt reglerar energiintaget genom att öka hungern. Födointag
Konsekvenserna som följer benförlust är ofta stora, och det finns många strategier som har rekommenderats för att minska dem så mycket som möjligt. Strategierna inkluderar att kroppens dietiska energitillgänglighet alltid skall vara tillräckliga till samtliga funktioner, vilket således inkluderar såväl de aktiva samt som de icke direkt aktiva organen. Alltså måste energitillgänglighet åtgärdas med ett större intag av kalorier eller minskad mängd träning eller eventuellt en kombination [9]. Eftersom hård fysisk aktivitet inte reglerar aptiten så måste den aktive vara disciplinerad att konsumera mer än vad aptiten räcker till, för att täcka kroppens energibehov [10]. En annan viktig del av en strategi är att bokföra intaget av nutrienter, exempelvis komponenter som kalcium och vitamin D vilka är viktiga för benmetabolismen. Det uppskattas dock att ca 25% av pojkar och 10% av flickor som är mellan 9 och 17 år får i sig det rekommenderade intaget av kalcium, vilket är 1300 mg/d. För de vuxna uppskattas ca 50 – 60% få i sig det rekommenderade intaget av kalcium vilket är 1000 – 1500 mg/d. Vuxnas generella intage av vitamin D uppskattas till 400 – 600 IU/d [9]. Brist av vitamin D hindrar barn från att fullt nå den genetiska programmerade benstorleken (benen växer inte lika mycket som de ska) som leder till osteoporos i vuxna år. Om en individ har kaloriunderskott samt visar tecken på benskörhet bör både intaget av vitamin D och kalcium ökas [9]. Påverkan på det kardiovaskulära systemet
Ätstörningar påverkar inte endast benmassan, utan näst intill hela kroppen. För en idrottare så är det kardiovaskulära systemet av stor betydelse då det är avgörande för kroppens syretransport och således en viktig komponent för den aktive som strävar efter en optimering i syretillförsel. Kroniskt underskott på kalorier och vätska kan leda till konsekvenser för detta system som t ex arytmi samt även att elektrolytbalansen rubbas [9]. Vad som kännetecknar onormal kardiovaskulär aktivitet till följd av kronisk brist på vätska och kalorier kan vara sinusbradykardi, då det vilande hjärtat slår mindre än 50 slag/min på dagen och mindre än 45 slag på natten, eller hypotension där blodtrycket är mindre än 80/50 mmHg, hypotoni, försämrad myokardisk kontraktilitet och försämrad hjärtklaffsfunktion. Alla dessa faktorer kan leda till att kapillärerna får en förskjuten återfyllnad [9]. Ovan nämnda tillstånd kan leda till otillräcklig syretillförsel av bland annat huden vilket kan leda till att cyanos uppkommer. Eftersom elektrolytbalansen rubbas så påverkas hjärtats elektriska aktivitet negativt vilket leder till ventrikelarytmi som påverkar QT-intervallerna i EKG (elektrokardiogram) [9]. Bradykardi är dock inte uteslutande ett problem för personer med ätstörningar, utan även för vältränade idrottare som utövar uthållighetskrävande idrotter. Idrottare som drabbas av detta har vad som kallas ”athletic heart syndrome”, som karaktäriseras av att hjärtats storlek ökar i volym. Konsekvenserna av att hjärtats volym ökar blir lägre puls, vilken kan vara nere på 45 slag/min [9, 11]. Diskussion
Metoddiskussion
När vi har sökt information till vårt arbete så har vi framförallt försökt hitta relativt nyligen publicerade studier men även andras litteraturstudier. Artikeln “Elevated PYY is associated with energy deficiency and indices of subclinical disorderaed eating in exercising women with hypothalamic amenorrhea” var en studie med 48 kvinnliga deltagare som delades in i grupper efter hur vältränade de var samt deras menshistorik. Vi sökte efter artiklarna på Pub med och vi använde sökfraserna ”Female athlete triad”, ”Female athlete triad + stress fracture”, ”athlete eating disorder” och ” Menstrual irregularity and stress fractures”. Då vi sökte på de här fraserna så fick vi upp ett dussin artiklar som vi ansåg kunde vara tillämpliga för vårat arbete. Vi läste igenom artiklarna och valde ut dem som hade fakta som var relevant för det ämnesområde vi planerade att skriva om. När vi läste artiklarna och tyckte att det var någon fakta som vi ville veta mer om så använde vi referenserna de hade i artikeln för att hitta nya artiklar inom ämnesområdet, på det sättet så hittade vi bl.a. artikeln ”Beyond hypoestrogenism in amenorrheic athletes: energy deficiency as a contributing factor for bone loss”. Artiklarna vi valde att använda i vårat arbete var de som hade relevans för vad vi sökte och de som hade blivit publicerade, vi försökte även använda artiklar från olika författare för att få en bredd på arbetet och försöka undvika att få en enskild författares vinkling på vårat arbete. Till bakgrunden valdes information från tryckt litteratur i bokform. Böckerna valdes efter det år de var tryckta, dvs. efter upplaga, samt efter vilket förlag de var publicerade för. Således har relativt nypublicerad studentlitteratur använts, med undantag från ett verk vilket var läkemedelsboken 07/08, publicerad av Apoteket. Detta för att informationen skall vara så aktuell som möjligt. Denna studie kan dock ej beskrivas som direkt adekvat då endast ett urval av vad som publicerats inom ämnet studerats. För att få fram ett kanske mer sakenligt resultat, skulle en mer omfattande studie gjorts vilket skulle bidra till ett bredare perspektiv av ämnet och således en mer adekvat slutsats. Att tillägga är även att ett utökat system av vilka sökord som använts skulle kunna resultera i fler lämpliga studier och således även på så sätt hade det erhållits ett bredare perspektiv inom ämnet. Resultatdiskussion
I resultatet ses att stressfrakturer är vanligt förekommande hos träningsaktiva kvinnor, de löper större risk att drabbas än icke idrottande individer. Orsaken till detta förklaras i bakgrunden bland annat vara att kvinnor generellt har en mindre mängd ursprunglig benmassa i jämförelse med män. I viss mån kan dessa faktorer ej förebyggas, då det ej går att påverka val av kön och således ej heller den ursprungliga kroppskonstitutionen. Genom detta kan det vara av vikt att, som kvinna, träna rätt och lägga mer tid och energi på själva träningsupplägget och allt som hör därtill. För att se till en annan aspekt; att människans generella medellivslängd ökar, kan det tänkas att det är av vikt att lägga fokus på ett optimalt träningsupplägg samt de faktorer som detta inkluderar, för att på sikt nå ett resultat av ett ihållande välmående. Därför bör felträning och optimering av skelettkonstitution för kvinnor i unga år beaktas. Genom en ökad uppmärksamhet kan förtidiga senkomplikationer som framtida osteoporosfrakturer, så som exempelvis radiusfraktur och höftfraktur eventuellt förebyggas. Om detta skulle uppnås; genom en kombination av ett optimalt träningsupplägg och de faktorer som kan påverkas, så som energitillförsel, vila etc. skulle osteoporos redan från unga år kunna förebyggas. Detta skulle vara gynnsamt för elitidrottare, som då får en minskad skaderisk genom en bättre ursprunglig benstomme, såväl som för kvinnor efter klimakteriet generellt, eftersom den faktiska benmassan byggs upp under puberteten. På sikt skulle detta även bli gynnsamt ur ett samhällsekonomsikt perspektiv genom att en reducerad belastning av sjukvård skulle kunna uppnås. Generellt sett kan sägas att desto äldre en människa blir, desto större sannolikhet löper denne att drabbas av sjukdom. Har personen i fråga redan komplikationer från unga år, såsom ett skört skelett på grund av överträning och lågt energiintag etc. ökar risken på grund av de pålagrande faktorerna, för att på äldre dagar drabbas av frakturer. Att tilläggas är dock att en viss osteoporosutveckling kommer att ske med åren även om de motverkande faktorerna optimeras. Men genom ökad kunskap och praktisk handledning redan i skolåren skulle människor generellt sett bli mer medveta om vad som krävs för ett fysiskt bra leverne, vilket inkluderar alla från motionär till elitidrottare. Det är alltså av vikt att informationen når ut så tidigt som möjligt då det är i unga år kroppen till största dels byggs upp och således den bas man skall luta sig tillbaka på livet genom. Som nämnts i studien är en av de viktigaste orsakerna till amenorré och benskörhet att den kvinnliga elitidrottaren ofta inte får i sig tillräckligt mycket energi. Anledningen till detta är att personen försöker gå ner i vikt eller bibehålla en låg vikt genom att äta felaktigt. Pressen att gå ner i vikt kan komma från flera olika håll. Idrottaren själv kan känna ett missnöje med sin kropp eller sina resultat och försöka förbättra detta genom att minska sin vikt. Det kan även vara idrottarens tränare, föräldrar, kompisar eller andra personer i omgivningen som sätter press på idrottaren att gå ner några kilo. Så ibland kan det vara så att idén att gå ner i vikt kommer från ett annat håll än idrottaren själv. Kunskapen om female athlete triad är inte så stor i samhället, inte alla tränare är medvetna om vad en energibrist kan innebära för en kvinnlig idrottare i längden. Ett steg i att förhindra många fall av female athlete triad skulle kunna vara att upplysa tränare, föräldrar och idrottare om vad som kan ske om näringsintaget är bristfälligt, och på så sätt öka medvetenheten hos involverade personer. Anledningen till att idrottaren ofta vill gå ner i vikt ur ett idrottsligt perspektiv är att vikten spelar roll för prestationsförmågan. Det är framförallt inom idrotter där låg vikt är önskvärd som female athlete triad är ett problem, detta är alltså idrotter där kroppen skall förflyttas i luften, uthållighetsidrotter samt idrotter där utseendet bedöms. Det kanske är extra viktigt att idrottare och tränare inom dessa idrotter får den information som krävs för att de skall bli medvetna om vad konsekvenserna av ett bristfälligt energiintag kan bli, och när deras medvetenhet ökar så blir de förhoppningsvis mer uppmärksamma på problemet och försöker motverka det. Genom att då ge kroppen vad den behöver kan de motverka och minska förekomsten av osteoporos och stressfrakturer. Generellt i samhället idag så finns det en trend att äta produkter med lågt fett- och kolhydratinnehåll, helst skall produkten även ha ett lågt kaloriinnehåll. Det finns även ett flertal bantningskurer som går ut på att helt utesluta någon grupp av näringsämnen, t.ex. Atkins där man förespråkar att kolhydrater helt skall uteslutas ur kosten. En annan trend är att vara vegetarian eller vegan, och antingen utesluta kött eller alla animaliska produkter. Alla dessa ovanstående trender kan medverka till att atleten från ett bristfälligt näringsintag. Äter personen endast produkter med lågt fett- och kolhydratinnehåll finns det risk för att personen får ett energiunderskott. Följer personen en bantningsmetod som förespråkar att man skall utesluta något näringsämne är risken förhöjd för att man antingen ska få energibrist eller brist på något näringsämne. Är personen vegetarian eller vegan är risken för att de får i sig för lite proteiner och för lite järn större än för köttätare eftersom de inte äter kött där protein- och järninnehållet är högt. Eftersom veganerna även undviker andra livsmedel så som mjölk och ost där kalciuminnehållet är högt, löper de även större risk för att få brist på kalcium vilket är en viktig mineral för att benbyggnadsprocessen skall fungera. Alla dessa ovanstående faktorer kan i stor grad påverka individen på olika sätt, bl.a. genom att personen kan få amenorré p.g.a. en negativ energibalans, och som en följd av det få mindre tät benmassa eftersom vissa hormoner som är viktiga i benbyggnadsprocessen påverkas vid amenorré, men även genom att brist på vissa näringsämnen, vitaminer och mineraler kan ha direkt effekt på benbyggnadsprocessen. Om en atlet får en skada så kan den beroende på omfattning och placering ge stor effekt på atletens form då det kan innebära lång rehabilitering där man, ur prestationssynpunkt, inte kan träna på ett optimalt sätt. Eftersom skador har stor påverkan på atleters karriärer forskar man inom området för att på bästa sätt undvika skador och på så sätt höja prestationsnivåerna samt förlänga atleternas karriärer. För att på egen hand i förhindra att dessa skador uppkommer så skulle atleten kunna variera träningen i den mån det går och på så sätt undvika monoton belastning så att majoriteten av mikrofrakturerna hinner läka innan det uppkommer nya. Löpare skulle t.ex. kunna byta ut vissa löppass mot vattenlöpning eller cykling, de skulle även kunna tänka på att variera underlaget de springer på för att undvika allt för monoton belastning på skelettet. Slutsats
Ätstörningar kan leda till svåra konsekvenser för kvinnliga aktiva idrottare. Eftersom ätstörningar förekommer relativt ofta inom framför allt idrotter där låg vikt är önskvärd, så är det ett omfattande problem inom dessa idrotter. Alla tränare och utövande idrottare vet inte om det här, vilket gör att problemet blir ytterligare större. För att kunna förebygga problemet är det av hög betydelse att man försöker förmedla kunskap och en medvetenhet i samhället om att problemet finns. Medvetenhet om att problemet finns räcker dock inte. Det gäller också att veta hur man förebygger ätstörningar, så att rätt åtgärder kan tas för att bl.a. upprätthålla energibalansen som är en stor förutsättning för att idrottaren inte ska drabbas av några komplikationer. Viktigt är att den aktives tränare, om den har någon, eller någon annan närstående som är med och följer den aktives utveckling är väl informerad om problemet, så att denne kan prata om och hjälpa den aktive med det om det skulle behövas. Vad som dock är viktigare än det är att den aktive själv är medveten och kunnig om ämnet och vilka konsekvenser det ger så att den kan ta till åtgärder på egen hand för att minimera risker för skador mm. Eftersom få människor är medvetna om problemet, skulle det till att börja med att vara bra om samhället belyste problemet t.ex. med speciella seminarier inom skolan och bland tränare och idrottare, eller att hemkunskapsämnet och idrottsämnet i grundskolan på något sätt samarbetade för att förmedla kunskap och kompetens kring detta problem. Tack till vår handledare Jenny Jacobsson som jobbar som sjukgymnast för friidrottslandslaget och som har hjälpt oss framåt med det här arbetet och kommit med värdefulla råd och synpunkter. Referenser
1. Ganrot P O, Grubb A, Stenflo J. Klinisk kemi. 7:e uppl. Lund: Studentlitteratur, 2001. 2. Lindgren U, Svensson O. Ortopedi. 2:a uppl. Falköping: Liber AB, 2001. 3. Ahlqvist-Rastad J, Albertsson D, Andersson C. Läkemedelsboken 2007/2008. Stockholm: Apoteket AB, 2007. 4. Joy E, Campbell D. Stress fractures in the female athlete. Curr sports med rep. 2005; 4:323-328. 5. Waldrop J. Early identification and interventions for female athlete triad. The national association of pediatric nurse practitioners. 2005. 6. De Souza MJ, Williams N. Beyond hypoestrogenism in amenorrheic athletes: energy deficiency as a contributing factor for bone loss. American College of Sports Medicine. 2005; 4(1):38-44. 7. Gabel K. Special nutritional concerns for the female athlete. Curr sports med rep. 2006; 5:187-191. 8. Scheid J, Williams N, West S et al. Elevated PYY is associated with energy deficiency and indices of subclinical disorderaed eating in exercising women with hypothalamic amenorrhea. Science direkt. 2008. 9. Bonci C M, Bonci L J, Granger L R et al. National Athletic Trainers' Association Position Statement: Preventing, Detecting, and Managing Disordered Eating in Athletes. J Athl Train. 2008; 43(1):80-108. 10. Abrahamsson L, Andersson A, Åberg K A et al. Näringslära. 5:e uppl. Stockholm: Liber AB, 2006. 11. Chee C E, Anastassiades C P, Antonopoulos A G, Petsas A A, Anastassiades L C. Cardiac hypertrophy and how it may break an athlete´s heart – the Cypriot case. Eur J Echocardiogr. 2004; 6(4): 301-307.

Source: http://svenskidrottsnutrition.se/wp-content/uploads/Femaleathletetriad.pdf